.

Jag ångrar inget av det jag skrev i går, det var/är precis så jag känner. Det enda jag kan säga är att mina vänner har fått mig att inse att jag betyder nått... Då Linn ringde i går, gråtandes, fick hon mig att inse att jag faktist borde stanna kvar på denne jord ett tag till, att jag faktist har vänner som bryr sig om en på riktigt. Alla personers arga och meningsfulla komentarer och svar på bloggen blev nog min räddning. Jag var såååå nära att ta självmord i går men mina vänners ord fick mig att ändra den uppfattningen. Jag Älskar er alla och är så glad för att ni finns. Jag har aldrig riktigt haft så många vänner som brytt sig om mig pårikigt. Så att höra dom orden att ni faktist bryr er är det bästa som kunde hända mig, i alla fall rädda livet på mig.